K&K - Linköping Konsert & Kongress
SF - Scandic Frimurarehotellet

Displaying One Session

SF, Vintergatan 2-3 (150) Kollektivtrafik och järnväg
Date
Wed, 08.01.2020
Time
13:15 - 14:45
Room
SF, Vintergatan 2-3 (150)
Moderators
Tillgänglig kollektivtrafik? Kunskap och erfarenheter kring funktionshinder i kollektivtrafiken Kollektivtrafik och järnväg

3.1.1 - Kartläggning av funktionshinder i kollektivtrafik - metod, resultat och konsekvenser för nationell måluppföljning

Room
SF, Vintergatan 2-3 (150)
Date
Wed, 08.01.2020
Time
13:15 - 14:45
Presentation Topic
Kollektivtrafik och järnväg

Abstract

Bakgrund

I regleringsbrevet 2018 fick Trafikanalys i uppdrag att "kartlägga hinder för tillgänglighet och användbarhet inom kollektivtrafiksystemet för personer med funktionsnedsättning". Därtill rekommenderades samverkan med andra relevanta myndigheter och aktörer. Bakgrunden var riksdagens beslut 2017 om nytt nationellt mål för funktionshinderspolitiken och ny inriktning för dess genomförande. Uppdraget om en kartläggning motiverades med hänsyn till behovet av bredare kunskapsunderlag om funktionshinder i ett hela-resan-perspektiv.

Metod

En röd tråd genom uppdraget var frågan om hur barriärer och funktionshinder påverkar resandet med kollektivtrafik, samt vilket kunskaps- och beslutsunderlag som ansvariga aktörer har i sin planering av åtgärder för ökad tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning. I huvudsak finns det två grundperspektiv på dessa frågor. Å ena sidan resenärs- och brukarperspektivet, vilka behov och barriärer som resenärer faktiskt erfar och upplever. Å andra sidan samhälls- och verksamhetsperspektiv, vilka regler och krav som samhället och enskilda organisationer ställer på tillgänglighet och användbarhet, samt hur de lever upp till dessa regler och krav.

Båda perspektiven var avgörande för metodupplägget för kartläggningen: (1) genomgång av regelverk och tidigare utredningar och analyser, (2) inventering av målstyrning och uppföljning av allmän kollektivtrafik, (3) sammanställning av funktionshinderrörelsens perspektiv, nationella och regionala, (4) internationell forskningsöversikt om kollektivtrafik, funktionsvariationer och hinder, samt (5) enkätundersökningar, statistik och analyser, inklusive en befolkningsenkät med inriktning på effekter av funktionshinder på resandet med kollektivtrafik.

Resultat och slutsats

I måluppföljningen på området är två mått vanligt förekommande, dels Trafikverkets årliga rapportering av åtgärdade hållplatslägen och stationer i det nationellt prioriterade nätet, dels andel tillgänglighetsanpassade fordon i kollektivtrafiken enligt regional rapportering i FRIDA - en miljö- och fordonsdatabas. Måtten speglar både lagstiftning och tillgänglighetsarbetet i praktiken. Det handlar ofta om att uppfylla isolerade krav på åtgärder för ökad fysisk tillgänglighet, utan helhetsperspektiv, systematisk uppföljning och kvalitetskontroller. De regionala variationerna är dock stora, med tydligare ledning och styrning i storstadsregioner. Det märks exempelvis i styrdokument, faktiska insatser och funktionshinderrörelsens återkoppling.

Överlag hanteras funktionshinder som en konsekvens av särskilda funktionsnedsättningar, exempelvis personer i rullstol, eller dem med nedsatt syn- eller hörselförmåga. Inte som funktionella barriärer och hinder i kollektivtrafiken som berör alla. I Trafikanalys befolkningsenkät uppgav en av tre att de har en varaktig funktionsnedsättning som påverkar deras vardag. Alla typer av funktionsnedsättningar samspelade med kollektivtrafikresandet, men upplevelsen av hinder var en ännu viktigare faktor. Såväl allmänna som särskilda hinder påverkar resandet med kollektivtrafiken negativt. Effekten av funktionshinder på resandet är i samma storleksordning som effekten av att bo i en storstadregion eller inte. Informations- och servicebarriärer är de mest utbredda och tilltar med antal funktionsnedsättningar.

Trafikanalys menar att kollektivtrafikens tillgänglighet och användbarhet är en bredare kvalitetsfråga än vad dagens insatser speglar. Brist på relevant och aktuell information om tillgänglighet, eller spontan service, i ett hela-resan-perspektiv, kan vara skäl nog att avstå från att resa. Trafikanalys har därför inlett en revision av den nationella måluppföljningen på området. Ett nytt delmått på indikatorn "Användbarhet för alla" planeras från och med 2020. Arbetsnamnet är "användbar information".

Collapse
Tillgänglig kollektivtrafik? Kunskap och erfarenheter kring funktionshinder i kollektivtrafiken Kollektivtrafik och järnväg

3.1.2 - Funktionshinder i kollektivtrafiken – vad säger forskningen?

Room
SF, Vintergatan 2-3 (150)
Date
Wed, 08.01.2020
Time
13:15 - 14:45
Presentation Topic
Kollektivtrafik och järnväg

Abstract

Bakgrund

Barriärer i kollektivtrafiken för personer med funktionsnedsättning kan leda till utanförskap och marginalisering. Trafikanalys fick i uppdrag av regeringen att kartlägga hinder för tillgänglighet och användbarhet inom kollektivtrafiksystemet för personer med funktionsnedsättning, med slutredovisning i mars 2019. Inom ramen för regeringsuppdraget fick Sweco i uppdrag att genomföra en forskningsöversikt över internationell forskning inom området. Forskningsöversikten innebar dels en systematisk genomgång av forskningspublikationer som berör frågor om kollektivtrafik och funktionshinder och dels en fördjupning med fokus på sociala och organisatoriska barriärer i kollektivtrafiksystemet. Syftet var att skapa en helhetsbild över den internationella forskningen inom området och att samtidigt belysa och fördjupa frågan om sociala och organisatoriska barriärer i kollektivtrafiken.

Metod

Totalt ingick 344 publikationer i det slutliga urvalet, de består främst av vetenskapliga tidskriftsartiklar och konferensbidrag. I ett första steg bestämdes vilka parametrar publikationerna skulle kodas efter, och vilka söksträngar som skulle användas. Särskilt viktiga parametrar bedömdes vara målgrupp (dvs. funktionsnedsättning; motorisk/sensorisk/kognitiv) och typ av barriärer (fysiska/tekniska barriärer, informationsbarriärer, sociala-organisatoriska barriärer). Därefter kodades publikationerna i Excel. I ett nästa steg analyserades materialet både genom kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. För den fördjupande forskningsöversikten valdes elva publikationer ut, vilka lästes i sin helhet och sedan kodades enligt teman som de berör.

Resultat och slutsats

Resultaten visar att den största andelen publikationer kommer ifrån Europa och Nordamerika. Andelen kvantitativa studier är något större än andelen kvalitativa studier. Motoriska funktionsnedsättningar berörs främst, följt av kognitiva och sensoriska funktionsnedsättningar. Den största andelen publikationer handlar om informationsbarriärer (genom utveckling av digitala hjälpmedel och metoder för att stödja personer med funktionsnedsättning att självständigt resa i kollektivtrafiken). Fysiska/tekniska barriärer förekommer också i högre utsträckning och handlar i stora drag om tillgänglighet för alla i kollektiva fordon, tillgänglighet vid hållplatser och stationer och om universal utformning. Sociala-organisatoriska barriärer förkommer i lägst utsträckning och tyckts vara ett spetigare område än övriga två.

Fördjupningen av de sociala-organisatoriska barriärerna visar på en rad hinder som många gånger kanske inte är så lätta att fånga och identifiera (eller mäta), utan som är mer subjektiva till sin karaktär. Exempel på sociala-organisatoriska barriärer som behandlas är betydelsen av individens sociala nätverk, otrygghet, andra resenärer och rumsliga barriärer, liksom hela-resan perspektivet, chaufförens roll, kostnaden för att resa kollektivt och tillgänglighetsanpassningar som kanske inte alltid fungerar optimalt för alla.

Forskningsöversikten visar på en stor heterogenitet både bland personer med funktionsnedsättning och bland tillgänglighetshinder i kollektivtrafiken. Vikten av att belysa variationer kan inte nog betonas. Forskningsöversikten visar också på ett ökat fokus mot barriärer i den byggda miljön/ombord på fordon, dvs. gripbara barriärer som möjligen kan vara lättare att identifiera och hantera. Hinder behöver dock inte enbart handla om till exempel gap mellan perrong och fordon eller otillgängliga fordon. Även om dessa barriärer är väl så viktiga, är det angeläget att se till helheten för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att personer med funktionsnedsättning ska känna sig inkluderade i kollektivtrafiken.

Collapse
Tillgänglig kollektivtrafik? Kunskap och erfarenheter kring funktionshinder i kollektivtrafiken Kollektivtrafik och järnväg

3.1.3 - Berättelser om när kollektivtrafiken inte är tillgänglig

Room
SF, Vintergatan 2-3 (150)
Date
Wed, 08.01.2020
Time
13:15 - 14:45
Presentation Topic
Kollektivtrafik och järnväg

Abstract

Bakgrund

I regleringsbrevet 2018 fick Trafikanalys i uppdrag att "kartlägga hinder för tillgänglighet och användbarhet inom kollektivtrafiksystemet för personer med funktionsnedsättning". Inom uppdraget har vi försökt ställa oss nära de personer som främst drabbas av hinder som finns: personer med funktionsnedsättning. Vad har de att berätta om när det inte fungerar?

Metod

Vi har haft kontakter med ett stort antal intresseorganisationer inom den så kallade funktionshinderrörelsen. Vi har studerat deras hemsidor där de ofta framför vilka problem de stöter på. Vi har också haft samtal med ett stort antal organisationer för att tala om hur deras medlemmar ser på kollektivtrafiken och vilka begränsningar den kan utgöra för att ha ett fritt liv.

Resultat och slutsats

Vi ger ett antal berättelser som visar på hur stort hinder kollektivtrafiken kan vara för en person med funktionsnedsättning, hinder för ett fungerande liv på samma villkor som ”alla andra”. Berättelserna rör sig kring skiftande ämnen såsom svårigheterna att planera en resa, att våga känna tillit att resan ska gå att genomföra, avbrutna resor, resor som inte görs alls och stort beroende av vänner och familj för att över huvud taget kunna resa. Det rör sig om allt från fysiska hinder i kollektivtrafiksystemet, brister i information, problem med den stressiga miljön och medtrafikanters attityder till personalens kompetens och attityder. Det finns också exempel när samarbete mellan olika aktörer i kollektivtrafiksystemet inte fungerar vilket kan leda till förfärande konsekvenser för den som är beroende av kollektivtrafikens tillgänglighet. De berättelser vi kan ge relateras också till övriga resultat från vårt regeringsuppdrag.

Collapse
Tillgänglig kollektivtrafik? Kunskap och erfarenheter kring funktionshinder i kollektivtrafiken Kollektivtrafik och järnväg

3.1.4 - Uppföljning och revision av tillgängligheten i Sveriges kommuner

Room
SF, Vintergatan 2-3 (150)
Date
Wed, 08.01.2020
Time
13:15 - 14:45
Presentation Topic
Kollektivtrafik och järnväg

Abstract

Bakgrund

Det är många olika aktörer som ansvarar för att se till att hela resan är tillgänglig för personer med funktionsnedsättningar, även om det skiljer sig åt organisatoriskt mellan landets regioner. Trafikanalys slutredovisade i mars 2019 ett regeringsuppdrag där hindrande och främjande faktorer i tillgänglighetsarbetet i kollektivtrafiken studerades utifrån olika aktörers ansvarsområden. Trivector fick i uppdrag att särskilt studera kommunernas styrning och uppföljning av tillgänglighetsarbetet med avseende på kollektivtrafik. Även om fokus för studien var kommunerna, berördes kommunernas ansvar i förhållande till regionala kollektivtrafikmyndigheter (RKM).

Metod

Utgångspunkten har varit tidigare utredningar, inte minst Trafikutskottets heltäckande uppföljning från 2013 ”Hela resan hela året! – En uppföljning av transportsystemets tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar” (Trafikutskottet 2013/14:RFR5). Uppföljningar gjorda av myndigheter med ansvar inom tillgänglighetsområdet (Myndigheten för delaktighet, Trafikverket, SKL och Boverket) samt uppföljning gjord LTH har studerats. Intervjuer har gjorts med tjänstepersoner från fem kommuner (Malmö, Hässleholm, Stockholm, Göteborg och Lerum) och tre RKM (Region Skåne inklusive Skånetrafiken, Region Stockholm samt Västra Götalandsregionen inklusive Västtrafik).

Resultat och slutsats

Kommunerna har kommit olika långt vad gäller ansvaret för tillgängligheten på busshållplatser på kommunalt vägnät och vägen till/från hållplats. En uppföljning från 2016 av Myndigheten för delaktighet visade att hälften av kommunerna (48 %) systematiskt åtgärdar brister i tillgängligheten på busshållplatser, inklusive vägen till/från hållplats. Statlig medfinansiering är en pådrivande faktor i tillgänglighetsanpassningen av busshållplatser. Samverkan med RKM ser också olika ut i landets regioner och varierar mellan kommuner.

Kollektivtrafiken och andra delar av samhället skulle enligt handlingsplanen i Prop. 1999/2000:79 göras tillgänglig för personer med funktionsnedsättning senast 2010. Tillsyn och styrning inom tillgänglighetsområdet är dock svag och otydlig. När målen för 2010 inte uppnåddes, flyttades de helt enkelt fram. Tidsgränsen utökades till 2016 men inte heller detta mål nåddes och nu gäller i stället att målen om ett tillgängligt transportsystem ska vara uppnått 2021. Det innebär inga sanktioner eller konsekvenser när målen inte nås, tydliga reaktioner från nationellt håll uteblir. Det kan ge signaler om att tillgänglighetsfrågan inte är så viktig och inte nödvändigtvis behöver prioriteras.

Det är många aktörer som har ansvar för tillgängligheten i kollektivtrafiken och i Trafikutskottets uppföljning 2013 menar man att tillgänglighetsarbetet riskerar att hindras av ett ”allas ansvar är ingens ansvar”. En pådrivande och samordnande aktör saknas. RKM fyller till viss del denna funktion enligt de intervjuade i Trivectors studie. Även SKL och Trafikverket spelade under framförallt 00-talet en viktig roll som kunskaps- och metodstöd. Detta var särskilt betydelsefullt för de mindre kommunerna som i regel inte har lika mycket kunskap och resurser själva som de större kommunerna.

En generell slutsats från den här utredningen är att det finns mer att önska vad gäller systematiken i kommunernas och regionernas arbete med tillgänglighet i kollektivtrafiken för personer med funktionsnedsättningar. Det är viktigt att tillgänglighetsfrågan integreras i det ordinarie arbetet och inte blir en särfråga. Det kräver dock ett systematiskt arbetssätt för att inte tillgängligheten ska negligeras. Frågan är också vilken aktör som har huvudansvaret för samordning och för att driva arbetet för tillgänglighet ”från dörr till dörr” framåt.

Collapse