Operativ järnvägsdrift och punktlighet Kollektivtrafik och järnväg

3.4.2 - Effektsamband mellan störningar och punktligheten i järnvägssystemet

Speakers
  • Martin Joborn, RISE Research Institutes of Sweden
Authors
  • Martin Joborn, RISE Research Institutes of Sweden
  • Zohreh Ranjbar,
Room
K&K, Solot (50)
Date
Wed, 08.01.2020
Time
13:15 - 14:45
Presentation Topic
Kollektivtrafik och järnväg

Abstract

Bakgrund

Punktlighet är det viktigaste kvalitetsmåttet för järnvägssystemet. Under de senaste åren har järnvägsbranschen lagt ner stor kraft på att öka kunskapen kring störningar i järnvägssystemet i syfte att öka dess punktlighet från cirka 90% mot det uppsatta målet på 95% punktlighet. Trafikverket och branschen har nu god kunskap om vad som orsakar störningar och hur mycket störningstid som beror på olika orsaker. Däremot är den direkta kopplingen mellan störningar och punktlighet implicit och man har saknat ett tydligt effektsamband mellan störningstid och punktligheten. Ett sådant effektsamband kan användas för att t.ex. svara på frågan ”Hur mycket måste totala störningstiden minska för att punktligheten ska uppnå målet?”.

Metod

Traditionellt har branschen fokuserat på att analysera störningar genom att registrera den merförsening som varje störning resulterar i vilket summeras till störningstid. Punktligheten registreras på tågets slutstation – tåget registreras som punktligt om förseningen är max 5 minuter och 59 sekunder.

Genom att analysera störningarna på ett nytt sätt visar vi hur man kan beräkna varje störnings förseningsbidrag, dvs hur mycket av tågets slutförsening som beror på de olika störningar som tåget råkat ut för. Genom detta skapas ett explicit samband mellan störningar och punktligheten. Detta samband kan utvecklas till ett effektsamband mellan störningstid och punktlighet.

Resultat och slutsats

Effektsamband har skapats mellan störningstid och punktlighet för snabbtåg på södra stambanan. Vi visar att olika strategier för att höja punktligheten kan ge olika effektsamband. Effektsambandet visar att för att nå målet på 95% punktlighet måste störningstiden minskas med 70-90%, vilket är en betydligt kraftigare minskning än tidigare antaganden. Metodiken för att beräkna dessa effektsamband kan generaliseras och tillämpas på andra tågslag och geografiska sträckor. Vi visar också att en stor del av punktlighetsproblematiken kan kopplas till ”glidande småförseningar”, dvs att mindre, sakta växande, förseningar som inte syns i den traditionella statistiken som baseras på registrerade merförseningar.

Collapse